Allergi och immunförsvar

Av MJ

Just nu är det högsäsong för pollen. Det ställer inte bara till det för många som är allergiska mot pollen utan det påminner oss om hur märklig allergi som fenomen kan vara. Varför reagerar kroppens immunsystem, hos vissa individer, på något helt ofarligt med en reaktion som om det vore helt livsfarligt?

Denna fråga har engagerat många, t.ex. forskare, som har insett att immunförsvaret är ett väldigt komplext system. Det fungerar som det ska på myggbett, getingsting och ormbett men tvärt emot hur det ska fungera på ämnen som pollen och damm.

I och med detta går det inte att erbjuda ett komplett svar i denna artikel så avsikten är att ta upp några av de viktiga komponenterna. Här nedan beskrivs begrepp som allergi, allergen, histamin och antihistamin, immunförsvar (immunsystem), allergi och stress, miljöfaktorer, evolutionära hypoteser (hygienhypotesen respektive gifthypotesen), specifik immunterapi och Milmed-behandling.

Vad är allergi?

Allergi uppstår när en individ reagerar på ett ämne i miljön som är ofarligt för de flesta. Dessa ämnen kallas allergener.

En allergi är en överkänslighet som involverar immunsystemet som skapar den allergiska reaktionen. Reaktioner som inte involverar immunsystemet klassas inte som allergier.

Vad är en allergisk reaktion?

En allergisk reaktion utgår ifrån att immunsystemet upptäckt ett ämne som skadligt och försöker skydda kroppen. Symtomen som då uppstår kan variera från eksem, svullnad, nästäppa och rinnande ögon till svårigheter att andas, nysningar och hostattacker.

Svåra allergiska reaktioner kallas för allergisk chock, anafylaktisk chock eller anafylaxi. Detta tillstånd kan vara livshotande, på grund av kraftiga svullnader, och kräver akut behandling.

Som man kan förstå är en kraftig allergisk reaktion något som kan vara långt mer livshotande än ämnet som man har fått i sig.

Vad är en allergen?

En allergen är ett ämne som utlöser en allergisk reaktion. Allergener är huvudsakligen proteiner som immunsystemet inte känner igen. För att skydda kroppen går immunförsvaret till angrepp mot det okända ämnet.

Det finns allergener som inte är okända proteiner i grunden men när de förenas med små molekyler som gör att de förändrar sin struktur uppstår ett nytt ämne som immunsystemet inte känner igen. Denna molekyl som inte är en allergen i sig och det protein som det fastnar på, som inte heller är en allergen i sig, bildar tillsammans en ny supermolekyl som fungerar som en allergen.

Ett exempel på en molekyl som fastnar på vissa proteiner eller aminosyror är ozon. Ozon är en molekyl som består av tre syreatomer och är mycket reaktiv. Den fastnar därför lätt på vissa andra molekyler. Från forskning har man kunnat se att ozon fastnar på de halvessentiella aminosyrorna cystein och tyrosin samt den essentiella aminosyran tryptofan. Aminosyror är de byggstenar som kroppen bygger protein av. När ozon fastnar på en aminosyra eller ett protein reagerar immunsystemet med svullnader eller irritation i luftvägarna (inklusive ögonen som börjar rinna och svida).

Allergener kan genom kontakt med huden, genom kontakt med luftvägarna eller genom upptag i tarmarna få immunförsvaret att reagera. Beroende på vilken väg allergenen når kroppen påverkar det hur och var en reaktion uppstår.

Gluten och laktos är inte allergener. Det betyder att glutenintolerans och laktosintolerans inte är allergier. Här rör det sig om andra sorters reaktioner.

Histamin och antihistamin

Vad är histamin?

Histamin är ett hormon och en signalsubstans som kroppen bildar med den essentiella aminosyran histadin som huvudkomponent. Essentiella aminosyror måste tillföras kroppen genom föda eller intag på annat sätt. Histadin tillförs kroppen i födoämnen som vissa frukter, grönsaker, ost och fisk.

Som hormon och signalsubstans har histaminet vissa effekter i kroppen. Det är känt att histamin påverkar kognitiva funktioner (som nyfikenhet och minne), reglering av dygnsrytmen, reglering av födointag, reglering av kroppstemperaturen samt en inverkan på den glatta muskulaturen.

Glatt muskulatur är de muskler, som ofta handlar om sammandragningar, som vi inte kan styra direkt med viljan utan som styrs av det autonoma nervsystemet. Exempel på organ med glatt muskulatur är blodkärl, luftvägar/lungor och tarmar.

En viktig funktion hos histamin som hänger samman med glatt muskulatur är när ämnet har som uppgift att bidra till att ta hand om en allergen. Det som händer är att histamin binds till en receptor som i sin tur gör att svullnad uppstår.

Histamin bildas antingen i vita blodkroppar eller i mastceller. Vid en infektion frigör de vita blodkropparna histamin som i sin tur påverkar den glatta muskulaturen att svullna. Svullnaden gör att de vita blodkropparna lättare kan strömma in i vävnaden och ta hand om det som orsakar infektionen. Vid allergi är det histaminet i mastcellerna som frigörs och leder till svullnader. Även i dessa fall är det för att öka genomsläppligheten för vita blodkroppar.

För mycket histamin inom en kort tid kan leda till omfattande svullnader som i sig kan vara livshotande. Detta är särskilt problematiskt om frigörandet av histamin helt saknar orsak (det kan hända att mastcellerna frigör histamin utan förklaring) eller för att immunsystemet har detekterat en allergen. Det är dock väldigt ovanligt att svullnaderna blir så omfattande och livshotande att människor faktiskt dör.

Antihistamin

Eftersom det händer att för mycket histamin frigörs och effekterna av detta är obehagliga har det i medicinska laboratorer utvecklats ämnen, så kallade antihistaminer, som minskar effekten av histaminerna. Ett antihistamin går in och blockerar de receptorer som binder histaminet och medför svullnad. Genom att blockera denna receptor kan inte histaminet orsaka svullnad utan bryts istället långsamt ned.

Det finns olika sorters antihistaminer. De äldre sorterna bidrog till dåsighet (eftersom histamin påverkar vakenhetsgraden) medan de nya inte har några bieffekter av detta slag. Antihistaminer kan förekomma som t.ex. salva, tablett eller spray.

Immunförsvar (immunsystemet)

Kroppens immunförsvar har till uppgift att skydda oss från potentiellt skadliga ämnen och organismer, en så kallade antigen. Det gäller typiskt bakterier, virus, parasiter och svampar men även giftiga ämnen. Immunförsvaret är inget organ eller system i den mening som nervsystemet eller blodomloppet är. Det utgörs huvudsakligen av olika sorters specialiserade celler.

Några celltyper är medfött specialiserade för att hantera infektioner i ett tidigt stadium. Andra celltyper, som lymfocyter, är specialiserade på att känna igenom vissa proteinstrukturer som är nya för kroppen. Lymfocyterna är anpassningsbara vilket betyder att de behöver lite tid på sig men sedan kan känna igen nya antigen. Anpassningsbarheten möjliggör också att de kan känna igen likheter med tidigare antigen och utgå ifrån dessa för att hitta den nya struktur som utmärker ett nytt hot.

Det finns olika lymfocyter. En del är specialiserade på att upptäcka antigen. Andra är specialiserade att ta död på antigen. Tillsammans försvarar de kroppen mot nya ämnen i miljön som når kroppen.

Det finns goda belägg för att immunsystemet kan fungera bättre eller sämre till följd av hur vi lever. En rad faktorer som kan påverka vårt immunförsvar förväntas vara bl.a. kost, motion och sömn. En faktor som har diskuterats en tid är stress (se mer nedan).

Det är något oklart om man kan ”hjälpa” immunförsvaret att hantera allergener. Får vi mildare symtom om vi är utvilade och äter bra? Får vi svårare symtom om vi motionerar lite och är stressade?

Stress som en förstärkande eller utlösande faktor

För att bättre förstå ett eventuellt samband mellan allergi och stress behöver man ha klart för sig vad stress är. Stress handlar om en obalans mellan vad kroppen är kapabel att hantera och grundläggande kroppsliga behov. Om kroppen behöver skydda sig från hot men det inte finns något skydd uppstår stress. Kroppen utsöndrar olika signalämnen som en effekt av en oförmåga att hantera den påfrestande situationen.

På sikt kan kroppen lära sig vad som leder till en ohållbar situation som att kroppen lär sig att känna igen ämnen som skapar obehag. Detta i sin tur leder till en ökad uppmärksamhet gentemot sådana ämnen så att man kan undvika dem innan man kommer i kontakt med dem.

Det finns studier som visar ett samband mellan allergi och stress. Man kan t.ex. se att de som stressar upp sig över att de kan ha fått i sig något som är allergiframkallande också får en starkare allergisk reaktion. Tidigare erfarenheter av hur kroppen reagerar på en allergen gör att man stressar upp sig för att det obehagliga ska inträffa och därför blir det bara värre.

Långvarig stress och utmattning kan leda till att man utvecklar allergier senare i livet. Samvariationen är känd från statistiska analyser men det är oklart hur orsakssambandet ser ut. För egen del kan jag märka att de säsonger då jag har haft ett lugnt arbetsår innan pollensäsongen kommer igång brukar ha lindrigare symtom. Det finns säsonger då jag knappt märker av mina symtom.

En studie som publicerades 2009 visade en koppling mellan nervsystemet och immunsystemet. Detta är ytterligare ett tecken på att immunsystemet och vår förståelse av allergi blir väldigt komplex. En ökad belastning på nervsystemet, som är orsakad av stress, kan bidra till en ökad belastning på immunsystemet. Detta gäller individer som redan har en predisposition för att utveckla allergi, d.v.s. att det finns i deras genetiska kod att deras immunsystem överreagerar på vissa ämnen. Avsaknad av stress kan då göra att dessa individer kan leva ganska väl utan symtom medan påslag av stress, särskilt långvarig stress, bidrar till fler och kraftigare symtom.

Miljöfaktorer

Det finns en del studier som indikerar att en rad miljöfaktorer kan påverka allergier. Ett exempel är marknära ozon (som tas upp ovan). Ett annat är kvävedioxid. Det finns därtill en rad luftburna partiklar som påverkar våra luftvägar som på ett eller annat sätt kan förvärra symtomen.

I dagsläget är det nog ingen som tror att miljöfaktorer orsakar allergi men de kan mycket väl försvåra eller förstärka allergi hos de som redan är känsliga.

En relaterad fråga rör det som kallas korsallergi. Andra ämnen som i sig inte utlöser en allergisk reaktion hos en individ kan förstärka en reaktion från ett annat ämne. Ett exempel är om någon som är allergisk mot björkpollen äter äpple under pollensäsongen kan symtomen bli värre än när personen inte äter äpple. När det inte är pollensäsong går det bra att äta äpple utan symtom.

Korsallergier kan bestå av en mix av potentiella luftburna allergener. Ju fler man exponeras för samtidigt desto värre blir symtomen.

Med tanke på den stora andel som utvecklar allergi som vuxna, eller äldre vuxna, bör det finnas ett flertal faktorer som kan trigga eller förstärka symtomen. Stress är en sådan potentiell faktor medan luftföroreningar kan vara en annan.

Evolutionära hypoteser

En evolutionär förklaringsmodell bygger på att människan ursprungligen inte är känslig för allergener som pollen men har blivit det under de senaste århundradena på grund av vissa ändrade livsvanor (beteendemönster) eller ändrade levnadsförhållanden. De två mest kända hypoteserna är hygienhypotesen och gifthypotesen.

Hygienhypotesen

Hygienhypotesen går ut på att vi förr levde under andra hygieniska förhållanden som innebar att vi fick i oss mängder av ämnen och organismer som kroppen lärde sig att samexistera med. Med ökad hygien har vi gjort oss själva en björntjänst genom att kroppen inte kan samexistera på samma positiva sätt med en mängd ämnen och organismer. Detta gör att det uppstår en oväntad reaktion mot vissa av dessa ämnen och organismer.

Det finns forskningsstöd för denna hypotes men det råder mycket oklarheter kring om detta stämmer mer än bara delvis. Hypotesen kan vara en delförklaring, troligtvis inte hela förklaringen.

Gifthypotesen

Alla som har fått ett myggbett i början på sommaren kan ha reagerat på hur stora utslag man får. Under resten av sommaren märker man knappt av att man har blivit biten. Vissa individer kan få kraftiga reaktioner av myggbett medan andra får milda reaktioner. Det är dock mycket ovanligt att myggbett är livshotande. Principen för gifthypotesen är dock att man har en tillvänjning mot gifter ju mer man exponeras för dem.

Att bli biten av en giftorm kan vara mycket mer livshotande än ett myggbett. Frågan är då om man kan bli tolerant mot ormgift. Utvecklas detta genom att man får ett rejält bett eller att man får små mängder gift i sig som ökar med tiden. Problemet är att man knappast kan be en orm att, första gången den biter, inte lämna ifrån sig så stor dos gift. Däremot kan man, om man rör sig områden med mycket ormar, injicera små doser så att kroppen vänjer sig.

Gifthypotesen är en evolutionär hypotes därför att den utgår ifrån att immunsystemet ursprungligen har utvecklat allergiska reaktioner, som en försvarsmekanism, för att hantera naturliga gifter. Det förklarar varför vi har allergier men inte varför vi utvecklar allergier mot ofarliga ämnen. Däremot kan det ha en koppling till behandling genom injektioner.

Specifik immunterapi

Specifik immunterapi eller hyposensibilisering är en behandlingsform där med ger sprutor med det ämne man är allergisk mot. På engelska diskuteras det ibland som injection immunotherapy. Behandlingen går ut på att man genom injektion till en början får små doser av ämnet man är allergisk mot för att mängden som injiceras blir större och större under behandlingstiden.

Hyposensibilisering har varit känt som metod i över hundra år. Effekten har också studerats under en lång tid. En metastudie (en översikt över ett flertal studier av liknande slag) som publicerades 2004 visade tydliga positiva resultat. En metastudie som publicerades 2014 visade liknande resultat men nu baserat på fler studier som alla fokuserade på gräspollen.

I slutsatserna framkommer det att hyposensibilisering är mer effektivt än antihistaminer.

Milmed-behandling

Milmed är en probiotikabehandlad form av jäst. Denna har testats på individer som har pälsallergi och/eller pollenallergi. Testet genomfördes av en professor i Göteborg, Trevor Archer, och hans forskarlag 2017 och de fick sin artikel publicerad i början på 2020. De fann att behandling med Milmed hade en mycket positiv effekt då symtomen och besvären var nästan borta eller helt borta efter åtta till tolv veckor.

Eftersom det endast var 22 personer som deltog i studien behövs mer forskning som visar hur god denna behandling faktisk är (om det nu kan styrkas att den är bra). Deltagarna var generellt dåliga på att motionera och hade ingen utmärkande god allmänhälsa så det fanns inga kända faktorer som kunde påverka resultatet. Man kan snarare säga att effekten var förvånansvärt bra med tanke på hur mediokra deltagarna var på att hålla god hälsa.

Slutsatser

Andelen som blir allergiska ökar i vår del av världen. Vad är det vi gör eller blir utsatta för som påverkar oss mer? Det finns en del förslag och hypoteser. Inget förslag ger ännu ett fullgott svar.

Vad kan man då dra för slutsatser när det gäller allergi och immunförsvaret? Den första slutsatsen är att sambanden är så omfattande att det måste röra sig om ett mycket komplext system. Även om det finns en rad effektiva behandlingar kan man inte med hjälp av dessa förstå varför vi blir allergiska. Det man kan förstå är vilka symtomen är och hur man kan lindra dessa.

Frågan blir betydligt mer komplex när man ska förstå orsakerna. Ibland kan man se samband som mellan allergi och stress men man kan inte hitta en förklaring bakom ett sådant eventuellt samband. De evolutionsbaserade hypoteserna ger delförklaringar men inte fullständiga förklaringar. Snarare ger de en ökad insyn i hur komplex problematiken är.

När det kommer till behandling kan man i vissa fall förstå varför ett visst medel lindrar symtomen. Antihistaminer och injektioner följer en viss logik. Vi har dock ingen förståelse för varför probiotikabehandlad svamp kan påverka immunsystemet till den grad att symtomen upphör. Beror det på att grundproblematiken har påverkats eller är det en symtomlindring? Stärker det immunförsvaret i grunden?

En fördjupning i hur allergi fungerar och hur immunsystemet förhåller sig till allergi bidrar till fler frågor än svar. Så har det varit en längre tid men forskning är på rätt väg.

2 May 2020